Sååå, jag antar att de flesta hört både ris och ros om Tretton skäl varför. Jag såg att Netflix-serien, som förmodligen är den version som är mest på tapeten just nu, men jag bestämde mig för att läsa novellen först då böcker alltid brukar vara bättre än filmerna som baserats på dem. Och jag trodde inte jag skulle säga det här, men den är faktiskt grymt bra! Jag har läst 200 sidor av drygt 300, och det är en hel del med tanke på att jag lånade den i onsdags. Jag har t.o.m. läst när jag varit ute och gått och så har jag suttit under täcket med ficklampa (det kallas visst att "fickla"), så jag har verkligen legat i.

Det har ju självklart varit en hel del klagomål om att serien romantiserar självmord, och jag är inte så insatt så jag vet inte riktigt vad jag "ska" tycka men spontant känner jag att man för andras och sitt eget bästa måste lära sig skilja mellan böcker och verkligheten. Jag tycker det är en intressant och unik handling och att det nog är det som tagit den så pass långt, men bara för det betyder det ju inte att jag uppmanar till självmord. Så försök inte återskapa handlingen i verkligheten om någon nu via serien fått planer på det, utan låt den stanna i boken/på Netflix!

Men alltså, det är ju massa serier som innehåller en massa hemskheter, och de klagar ju ingen på. Jag förstår inte problemet, det är bara det. Någon som är mer insatt får gärna kommentera!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag har ju haft många bloggar genom åren, de flesta har jag bara skrivit på i någon månad eller så och därefter tröttnat på men sedan hittade jag Nouw och här har jag ju varit i över ett år nu. Bloggen innan den här hade jag på blogg.se, där var jag ganska privat och det var bara nära vänner som hade inloggningsuppgifterna. I alla fall så hittade jag precis den bloggen igen och fan, jag märker verkligen hur jag utvecklats sedan jag skrev där. Både som person och i själva skrivandet. Som person känner jag att jag utvecklats till det bättre – jag tänker annorlunda nu, har lärt mig en massa nya saker, har fått nya intressen och brinner för andra frågor och den förändringen är jag faktiskt ganska stolt över – men i skrivandet å andra sidan tycker jag att jag nedgraderat mig ganska mycket tyvärr.

Jag hade delat mina gamla inlägg här om de inte vore så pass personliga, men vill i alla fall verkligen att ni ska veta att en gång i tiden skrev jag fan som en författare. Så målande, så djupt och insiktsfullt. Nu känns det mest som att jag med bra stavning och grammatik rabblar upp vad som hänt i mitt liv den senaste tiden, och även om jag är överdrivet mån om de där två sakerna så vet jag att de trots allt inte är vad som avgör om man är bra på att skriva eller inte. Jag känner många som stavar som krattor men som vars språk jag ändå fascineras av för att de är så bra på att måla upp scenarion och beskriva saker, som enligt mig är det som är det viktiga. Att få läsaren eller lyssnaren att kunna måla upp någon slags inre bild av handlingen och skapa sin egen version av den. För inga berättelse är ju desamma för alla människor eftersom vi tänker olika och föreställer oss saker på olika sätt, right?

Likes

Comments

Idag efter skolan beslutade jag mig för att åka till Fullersta gård och titta på en utställning med fotografier från New York av fotografen Martha Cooper som jag såg en annons om i en lokaltidning häromdagen. Jag var lite kluven till att gå tid eftersom jag alltid tyckt att hela Fullersta-området varit lite deprimerande men jag hade ändå inget att göra innan friståendet senare på eftermiddagen så jag gav det hela en chans ändå. Det var faktiskt väldigt vackra bilder som skildrade barns lekfulla liv på gatorna i New York, en del bilder hade verkligen en sådan härlig utstrålning och man märker verkligen bara genom att titta på bilderna hur annorlunda saker är för barnen i dag. Och ja, dagens NYC är inte heller vad det en gång var har jag fått berättat för mig.

Nu tycker jag att det är mycket färre barn som är ute och ränner på gatorna eftersom att… ja, de flesta verkar föredra att sitta inne och spela på surfplattan eller titta på teve istället. Snart blir det väl att vi tar ner "kör sakta – akta mig"-skyltarna här i området eftersom bilarna inte längre har något att akta sig för… OK, nu var jag kanske lite väl hård, förlåt alla barn som faktiskt fortfarande tycker om att lattja utomhus. I support you!

Likes

Comments

Hittade just det här klippet i min Favoriter-spellista på YouTube och fullkomligt ÄLSKAR det!! Stämningen verkar underbar, setlistan är jättebra, Liams och Noels röster och Noels gitarrspel är verkligen spot-on och jag önskar just nu inget annat än att jag hade varit där och upplevt konserten (den var ju trots allt i Sverige)…

Innan de börjar spela 'Live Forever' ropar Liam "this one's for our lovely princess Diana" och det är så jävla fint att han gör det med tanke på att hon nyligen hade gått bort då, bara några dagar innan konserten. Jag lånade hem en biografi om Diana idag faktiskt för jag har länge tyckt att hon som person, hennes förhållande med Charles och ödet hon gick till mötes där i tunneln i Paris varit intressant och nu tänkte jag att jag skulle ta tag i det och faktiskt lära mig lite om allt det där och försöka förstå. Hon verkade som en så fantastisk person som tragiskt nog inte blev behandlad som en av sin make och till råga på allt fick ett så kort liv.

'Live Forever' var verkligen rätt låt att dedikera prinsessan, det är definitivt en av Oasis bästa och starkaste låtar och jag hoppas att åtminstone minnet av henne får leva för evigt.

Likes

Comments

Häromdagen pratade jag och farmor om att dokumentären om Kurt Cobain, Montage of Heck, hade gått på teve nyligen och jag berättade att jag såg den strax efter att den hade kommit ut (april 2015) och att jag verkligen tyckte om den eftersom den var gjord av hans familj och vänner som jag tyckte skildrade hans liv på rätt sätt. Sedan kom vi in på Kurt Cobains omtvistade död, varpå farmor berättade att hon tidigare hade sett en annan dokumentär om honom som hävdade att det var Courtney Love, hans fru, som hade mördat honom och jag antog att det var den kontroversiella Soaked in Bleach som hon syftade på. Filmen som alla, verkligen alla, som tror att Courtney Love mördade honom hänvisar till. Jag själv håller inte med utan tror starkt på att det var självmord, så för en kort sekund var jag rädd att hon hade börjat sympatisera med Soaked in Bleach.

Men det fantastiska är att farmor fortfarande stod fast vid att det inte var som den dokumentären sa, för hon, till skillnad från de flesta andra, vet hur man är källkritisk och analyserar given information. De flesta som ser Soaked in Bleach går bara på dess propaganda hur lätt som helst och tänker att det de säger väl låter logiskt och att det då måste det stämma – precis den tankegång som man vill framkalla hos människor via propaganda. Vilket visar att det är så innerligt viktigt att vara källkritisk, inte bara till sådant här utan i största allmänhet. Speciellt i dagens samhälle, där vi matas med information konstant via internet och alla andra massmedier som ständigt är i vår närvaro.

Sedan vill jag bara tillägga att jag inte är helt hjärtlös, det är självklart en enorm sorg att han över huvud taget dog och man borde kanske inte prata om det så nonchalant som jag kanske gör men jag tycker bara det är så viktigt att alla ser sanningen i vitögat, att det faktiskt var självmord. Om man tittar på Montage of Heck får man veta att han var väldigt nedstämd som person och hade t.o.m. försökt ta livet av sig flera gånger tidigare, så för att vara realistisk var det bara en tidsfråga innan han faktiskt skulle lyckas.

Dessutom är det är så otroligt omoraliskt och vidrigt av Tom Grant, som ligger bakom hela teorin om att Courtney mördade Kurt, tjänar pengar på hans död på det viset samtidigt som han utnyttjar Courtney för det. Det går ju inte att beskriva hur hon måste må under sådana där omständigheter, att först förlora sin man, sin själsfrände, och sedan bli anklagad för hans död. Nog må hon vara problematisk, men verkligen ingen förtjänar det öde hon fått gå till mötes tack vare Grant.

snälla, lär er vara källkritiska, att se saker från olika perspektiv, jämföra olika påståenden och tänka efter själva vad som är rimligt och inte, allt det där ni får lära er på SO:n. Det lönar sig i slutändan, jag lovar!

The other day I was talking to my grandma about the Kurt Cobain documentary, Montage of Heck, that had aired on TV recently and I told her that I watched it shortly after it came out (April 2015) and that I really liked it because it was made by his family and close friends whom I felt portrayed him in the right way. Later on, we started discussing Kurt's contentious death, whereupon my grandma told me she had seen another documentary about him earlier that argued that it was Courtney Love, Kurt's wife, who had murdered him and I supposed she was talking about Tom Grant's controversial Soaked in Bleach. The film that everyone, and by that I mean everyone, who believe Courtney murdered him refers to. I myself strongly disagree with that and instead believe it was suicide so for a second I was scared that my grandma had started sympathizing with the message of Soaked in Bleach.

But the fantastic thing is that my grandma, in difference from many others, knows how to be source critical and analyze given information. Most people that watch Soaked in Bleach get tricked by its propaganda easily and think that what they're saying in the movie sounds legit and that it therefore must be true – now, this is what's dangerous about today's society where we're constantly fed with information thanks to the Internet and other mass medias that surround us. We need to be able to think for ourselves.

Secondly, I'd like to declare that I'm not completely heartless talking about this. It's of course a huge tragedy that he even passed in the first place and maybe you shouldn't talk about his death as nonchalant as I might do but I just think it's so damn important that everyone eventually learns to face the truth, that it actually was suicide. If you watch Montage of Heck you learn that he was very depressed throughout most of his life and that he'd even tried to kill himself multiple times before, so being realist it was just a matter of time before he would actually succeed.

It's also very immoral and disgusting of Tom Grant, the man behind the whole theory that Courtney murdered Kurt, to take the opportunity to earn money on Kurt's death in this way at the same time as he takes advantage of Courtney and her already pretty damaged reputation. I can't even imagine what it must feel like for her to first lose your husband, your soul mate, and then be accused for his death as well. Nobody, nobody, deserves to be treated like that!

So please, learn to be source critical, see things from different perspectives, compare different statements and think for yourselves about what sounds fair and not, all those things that are important for getting by in today's society. It will do you good in the end, I promise!

Likes

Comments

Idag var jag och Rickard hos farmor och vi åkte till Grönsta gärde – ni som bor på Lidingö vet säkert hur fina spår det finns där – och medan de två promenerade den gula slingan sprang jag den röda på ungefär 3 km. Det var jättehärligt att springa där måste jag säga (även om jag låter som en hurtbulle) för jag hade så jävla mycket energi och endorfinerna flödade verkligen efteråt så jag blev så… taggad på livet, liksom. Dessutom har det äntligen blivit så fint väder – det verkar som att aprilvädret avtog så fort det blev maj – vilket är underbart för allt jag vill ha framför mig nu är en lång och varm sommar.

När vi var på väg till bussen hem efteråt gick vi förbi en vik där en massa båtar låg förtöjda i det glittrande vattnet och när jag såg allt det där började jag tänka så mycket på Jutskär (för er som inte vet är det namnet på vårt landställe ute i skärgården vi brukar vara på om somrarna), så nu har jag börjat planera en massa inför i år och jag är så taggad! Nu vill jag inte bara ligga i sängen och skrolla Facebook som jag gjorde till stor del förra året (fan vad sorgligt egentligen) utan nu har jag en massa saker jag vill göra, som jag inte kan göra här hemma. Jag vill odla grönsaker, simma runt ön, paddla kajak, spela gitarr på stranden och springa på ön Mörtö Bunsö som ligger mittemot. Det gäller ju att passa på när möjligheterna finns, och särskilt när jag har den otroliga tur att få vistas på en så stor och vacker ö som Jutskär varje år.

Nu tänkte jag bjuda på några härliga bilder från ön, både nya och gamla!

Från ett av mina nattliga äventyr – tagen närmare klockan fyra nattetid.

Bad i min fashionabla My Little Pony-baddräkt ca 2009.

Kojbygge, också ca 2009. I år är planen att den ska rivas dock… kommer knappt ens in i den längre, haha.

Jag måste verkligen säga att idag har varit en helt otroligt fantastisk dag. Jag var lite nere i morse men under dagen mådde jag bara bättre och bättre. De bidragande faktorerna var nog en kombination av det härliga vädret (14°!), träning och gott umgänge. Jag och farmor pratade om Kurt Cobain, om vad som är riktig musik och inte, det speciella med löpträning och så pratade vi även om Grease som gick på fyran under eftermiddagen – den och Titanic är nog mina två absoluta favoritfilmer. Eller fan, jag vet inte ens längre eftersom jag sett fler filmer nu de senaste veckorna än jag gjort de senaste åren sammanlagt.

Nu måste jag verkligen sova, jag får lära mig planera bättre så att jag bloggar på dagen istället för när jag ska sova. Det har varit en fantastisk dag i alla fall, min livslust är på topp och i morgon ska jag springa och vara i skolan och sedan kanske klippa mig, minns inte riktigt vilket datum som spikades. Hej svejs!

Likes

Comments

Det där med halsont och träning är så konstigt egentligen. Att ha ont i halsen påverkar en ju inte så mycket (såvida man inte har åkt på en riktig dunderförkylning) men ändå får man absolut inte träna när man har det eftersom… ja, vad kan hända egentligen? Alla säger bara att man inte ska träna men ingen förklarar varför. Tror det var något om att man kunde utveckla någon infektion då, men har verkligen ingen aning.

Borde verkligen sova nu nu nu, men som vanligt kan jag inte lägga ifrån mig datorn och sedan så känns det ganska meningslöst att vara pigg inför morgondagen då skolan är ett jävla skämt just nu och jag nog ändå inte kan vara med på gymnastiken ikväll p.g.a. mitt halsont. Hade sett fram emot det ändå, fristående börjar faktiskt bli rätt kul nu när jag fått greppet om koreografin. Jag ser visserligen ut som en kråka när jag dansar, eller och kör gymnastik över huvud taget för den delen, men vad fan, det är inte det viktiga.

I och med det franska valet har jag förresten blivit mer politiskt engagerad, både ut- och inrikes. Jag är fortfarande jätteförvirrad angående allt men jag har tänkt läsa på lite om de olika politiska ideologierna och utifrån det bedöma var jag passar in. Förut sa jag alltid att jag var socialist för jag visste att det var vänster och vänster är ju bra… eller? "Den som inte är röd när han är ung har inget hjärta, den som inte är blå när han är gammal har ingen hjärna". Fan, alla radikalfeminister på Ask har verkligen hjärntvättat mig… nu tror jag faktiskt snarare att jag är liberal. Jag är åtminstone inte nasse eller kommunist, så långt vet jag! :-) Och man behöver ju faktiskt inte surra sig vid enbart en ideologi heller, utan man kan ta lite från varje och skapa sin egen härliga politiska sallad.

Nu är klockan strax elva, jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget men jag lever i alla fall och ni fick ännu ett par smaskiga stycken intressant text från den nyblivna lilla liberalen i egen hög person.

Likes

Comments